Publicerad i Svenska Dagbladet 2013-10-28
Idag, den 28 oktober, firar Grekland ”Nej-dagen” – en allmän helgdag som betraktas som en andra nationaldag. Dagen firas till minne av den grekiske premiärministern Metaxas berömda svar på Mussolinis ultimatum 1940 – att Grekland skulle låta axelmakterna utnyttja grekiskt territorium eller annars bli angripna. ”Nej-dagen” har blivit en symbol för Greklands suveränitet och motstånd under andra världskriget, och har framhållits med stolthet: vi sa nej till fascismen!
I år är det nog många som drar paralleller till det stålbad som trojkan EU, ECB och IMF tvingat på Grekland för att landet ska få nödlån och undvika statsbankrutt. Många greker betraktar åtstramningspaketet som en ekonomisk ockupation, ledd av Tyskland och underlättad av en grekisk regering vars lojalitet inte ligger hos folket.
Men grekerna har också en äkta fascism att säga nej till på hemmaplan.
Den senaste månaden har den grekiska offentlighetens syn på det nynazistiska partiet Gyllene gryning helt svängt. Partiet, vars riksdagsledamöter har velat minera landets gränser och fysiskt attackerat politiska motståndare framför tv-kamerorna, möttes länge av förståelse och sympati från medier och etablerade politiker. Polisen såg mellan fingrarna med partimiliserna som mördade flyktingar och hotade misshagliga kulturarbetare – enligt en opinionsundersökning sympatiserade halva poliskåren med partiet.
Alla tävlade om att normalisera nazisterna – tills de mördade en grek. Mordet på rapparen och antifascisten Pavlos Fyssas gjorde över en natt alla till antirasister, och den senaste månaden har myndigheterna kastat sig över Gyllene gryning. Razzior har gjorts, lokalkontor har stängts, partitoppar åtalats och partiet riskerar plötsligt tvångsupplösning.
Det offentliga Grekland har tagit på sig hårdhandskarna. Men kan Pandora stoppa tillbaka olyckorna i asken igen?
Dagens Grekland är ett ovanligt gynnsamt klimat för en fascistisk rörelse. Fascismens berättelse om hur nationen har blivit förrådd, och dess löfte om återupprättelse genom rening – bara vi blir av med ockupanterna och med dem som tär på vår fosterjord – är som skräddarsydda för det sönderfallande grekiska samhället.
Krisen är förstås en faktor. Grekland har varit konkursmässigt i snart fyra år, till följd av korruption, skattesmitning, offentligt slöseri, ett civilsamhälle präglat av misstro och odugliga regeringar som en efter en förvärrat problemet. (Men inte lata arbetare. Det är en rasistisk myt.)
Nödlånen har knappast gjort det bättre: för att få lån har Grekland gått med på att sänka lönerna, höja skatterna, avskaffa en rad rättigheter och privatisera öar, gruvrättigheter, infrastruktur och kranvatten – och använda alla intäkter till att betala räntor.
I maj i år var den grekiska utlandsskulden 165 procent av landets BNP, arbetslösheten 27 procent och ungdomsarbetslösheten 64 procent. Sjukvården har skurits ner till den grad att patienterna själva måste ta med sig läkemedel och bandage till sjukhuset. Åtskilliga som nyss tillhörde medelklassen är beroende av soppkök och matpaket. Folk lämnar bort sina barn i ekonomisk desperation. Självmordssiffrorna har stigit med 40 procent på ett år. Det mänskliga priset är högt. Även om åtstramningarna och privatiseringarna skulle vara den enda lösningen på krisen, finns det en gräns för hur stort tryck man kan utsätta ett samhälle för innan det imploderar.
En annan tung faktor är den starka nationalistiska traditionen i Grekland, som manifesterar sig i allt från mytologiska barnböcker till diplomatiska namnkonflikter. Det finns i miljoner grekiska hjärtan en djup patriotisk stolthet, en övertygelse om att just Grekland och grekiskheten är något särpräglat och vackert som måste bevaras, precis som det bevarades under 400 års ockupation. Den osmanska ockupationen och befrielsekriget är högst levande i den grekiska folksjälen och används fortfarande i den politiska retoriken. Det finns många greker som betraktar muslimer som ett verkligt politiskt hot, som ett potentiellt nytt osmanskt välde. En rasism som säljs med patriotisk retorik har många köpare i Grekland.
Den europeiska flyktingpolitiken har lagt sten på börda. Dublinförordningen tvingar alla flyktingar till Europa att söka asyl i det land de först anlände till – asyl i något annat EU-land är legalt omöjligt. Av geografiska skäl innebär det oftast Grekland – enligt en uppskattning kommer 80 procent av flyktingarna till EU via den turkisk-grekiska gränsen.
Men hur ska de klara sig där? I ett land där krisen tvingat medelklassen att tigga på gatorna, och där eliterna är i desperat behov av syndabockar?
Fram träder fascismens perspektiv: det ärorika fosterlandet är ockuperat av makthavarna i Bryssel och Berlin och förvandlat till deras flyktingläger. Grekerna har bespottats, förlöjligats och skuldbelagts av tyskar, finnar och svenskar. Nu finns en rörelse som står beredd att återupprätta nationen, göra slut på förfallet och få fornstora dagar att återvända. Bara de som inte hör hemma här försvinner…
Det är inte utan att en historisk parallell gör sig påmind. Versaillesfreden och dess drakoniska krav på Tyskland – enorma krigsskadestånd, förlust av land och naturresurser och hela skulden för kriget – var en starkt bidragande faktor bakom att nazisternas idéer om att återupprätta den tyska nationen vann folkligt gehör. Vad hade hänt om segrarna i första världskriget motstått frestelsen att plundra förlorarna? Det kan ingen veta. Men Hitlers idéer hade förmodligen inte varit alls lika lockande.
Att man inte förstår det här i Tyskland är obegripligt. Men även resten av Europas finansiella makthavare har i den grekiska krisen visat en oförmåga att lära av historien.
Och Gyllene grynings framtid? Kan Grekland säga nej även till den fascism som kommit inifrån? Kanske. Men precis som det inte hjälpte att sätta Hitler i fängelse 1924, kommer det inte att hjälpa att förbjuda Gyllene gryning 2013. För det krävs en mer genomgripande förändring av det grekiska samhället. Och chansen att en sådan ska vara möjlig i en tid då räntorna måste gå före allt, är tyvärr försvinnande liten.
Marcus Priftis