Min förnämliga vän Bibliotekarien uppmärksammade mig på en alldeles särskild recension av Gå på djupet, som jag missat eftersom den vänder sig till en speciell publik och inte till allmänheten. Det är Bibliotekstjänst, som förser landets bibliotek med böcker, som har låtit skriva ett så kallat lektörsomdöme om Gå på djupet. Och det är inte ett dåligt omdöme heller!
”Marcus Priftis debutroman handlar om en ung lovande fotbollsspelare från Uppsala: Emil Axelsson, med sinne för mål. På över femhundra sidor skildras karriärens första kapitel, från Sirius i norrtvåan till Newcastle i Premier league, via gästspel i Gefle, Oldham och Hammarby. Samtidigt är det en klassisk skildring av en pojkes första steg in i vuxenlivet och manligheten, från en relativt skyddad tillvaro till det råa klimatet på en lerig engelsk träningsplan. Miljöerna är väl beskrivna, liksom den manliga jargongen av homofobi, rasism, kvinnoförakt och benhård lojalitet mot gruppen. En ständig spänning skälver i avståndet mellan huvudpersonens mamma som är akademiker, feminist och litteraturvetare och den machomiljö där sådana epitet är skällsord. Stilen är enkel och effektiv, emellanåt något tillrättalagd men ibland vackert poetisk. Som utvecklingsroman har den ett brett tilltal med ingredienser som förälskelse och hjärtesorg, prövningar och identitetskris, samt fördjupad förståelse av den egna sociala bakgrunden. Som ambitiös fotbollslitteratur är den i en svensk kontext närmast unik.”
Säg, är det inte fantastiskt vackert? De två sista meningarna hade man ju nästan kunnat döda för att få ha på pocketomslaget… Vilken fin fredagsnyhet!