Jakten på svenskheten

För en tid sedan, strax före min dotter kom till världen och rubbade mina cirklar till oigenkännlighet, deltog jag i ett evenemang på Kulturhuset i Stockholm vid namn Stora bokbytardagen. Man skulle ta med sig en bok och byta till sig en annan, helt enkelt. På en minimal scen hölls ett intervjumaraton med ett stort antal författare, som också hade med sig en bok och bytte in dem mot en annan.

Ta gärna med dig din egen bok, stod det i instruktionerna. Jag tog med Gå på djupet. Till min stora glädje gick den åt nästan omedelbart efter att jag blivit intervjuad.

Men det var inte det jag skulle berätta om. (Inte heller om de lama intervjufrågorna, som samtliga handlade om mitt två år gamla debutantporträtt i Svensk Bokhandel.) Utan jag skulle säga något om boken jag bytte in.

Jakten på svenskheten, hette den. Av Qaisar Mahmood. Det var debattören Dilsa Demirbag-Sten, som jag väl inte delar sådär jättemånga åsikter med, som hade med sig den. Men den lät väldigt spännande, och eftersom den inte ens var släppt vid tillfället och dessutom såg ut att gå i linje med Främling, skyndade jag mig att lägga rabarber på den.

Jakten på svenskheten släpps idag, på nationaldagen såklart. Men jag hade den redan för tio dagar sedan, och det var förstås ett lysande läge att snabbt läsa igenom den och knåpa ihop en recension. Det här var den första gången någonsin som jag ägde en outkommen bok, mina egna böcker och kompisars böcker oräknade, och dessutom inom samma fält som jag själv just skickat in ett slutmanus. Kunde läget bli bättre?

Sedan föddes min dotter och tillfället gled mig ur handen. Inte heller denna gång skriver jag någon förstadagsrecension.

Däremot har jag börjat läsa Jakten på svenskheten, och en recension ska det bli. Här på bloggen. Så här långt kan jag bara säga att det verkar intressant, och att Mahmood och jag har flera gemensamma beröringspunkter både i resonemang och i tilltal, även om vi har helt olika utgångspunkter. Jag skriver om rasism, Mahmood om identitet och innanförskap. Det är lätt att se var bryggorna mellan ämnena finns. Alldeles för lätt. I en lite bättre värld skulle det vara svårare att se dem.

Återkommer med recension inom kort många blöjbyten senare.