Deltog i morgonsoffan på SVT i morse, tillsammans med Helle Klein, för att prata om vardagsrasism – och i ärlighetens namn rätt mycket runt omkring det. Så här blev det:
Tycker du att jag verkade lite förvirrad i början? Det beror på att de öppnade med en fråga som de inte alls hade varnat för innan, och som dessutom egentligen borde ha riktats till Helle. Jag vet inte om jag riktigt fick igenom vad jag ville säga. Men Expressens Niklas Orrenius är inne på samma spår i en krönika, så läs honom istället!
Alltså: händelserna i Forserum passar rätt bra om man vill skylla rasismen på en syndabock. Tydliga offer (svarta), tydliga förövare (unga frustrerade män på landsbygden) och tydligt avståndstagbara handlingar. Enkelt att skylla ifrån sig, enkelt att säga ”Rasism? Nej, inte här hos oss. Det är de i Forserum som är rasister. De obildade lantisarna.”
Imorgon blir det releasefest. Och jobb. Och lillbebis. Bråda dagar det här.
Jag gissar att du inte läst följande artikel av Sveriges kolkaste samhällsdebattör –>
http://erixon.com/blogg/2012/08/att-varken-forsta-rasism-eller-yttrandefrihet/
Dick Erixon plockar ju isär det synsätt du framför i boken rätt ordentligt, eller hur? …
Jag har läst Erixons blogginlägg, och kan konstatera att:
1) Han har inte läst boken, alternativt missförstått den till den grad att han skulle kugga läsförståelsetestet i grundkursen i SFI.
2) Ingenting han skriver är tillämpligt på själva boken – men däremot på en mycket tendentiös läsning av recensionen i Svenskan.
3) Han utelämnar massor av relevanta omständigheter kring Flemming Roses bevekelsegrunder, och använder Roses officiella linje som enda källa. (Lena Sundström har skrivit bra om det där i ”Världens lyckligaste folk”. Jag skriver också om det i Främling, men inte lika utförligt.) Det är i bästa fall tendentiöst, i troligaste fall direkt oärligt.
4) Han tycks väldigt provocerad. Det där om ”svepande anklagelser mot svenska folket” känns mer som Avpixlat än som en snubbe som en gång i tiden hörde till Timbros starkast lysande stjärnor.
Det gör det lite svårt för mig att ta hans rant på allvar. Beklagar.
Ett perfekt och förväntat svar, helt i den politiserade mångkulturismens anda. Jag tror jag håller mig till Erixons och Selimovics synsätt istället.
”Den politiserade mångkulturismens anda?” Lol!
LOL
Den här länken till Selimovics artikel i GP är rätt intressant >>> http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.307515-mangkulturalism-som-politisk-ideologi-ar-farligt
Ja. Jag håller i stora drag med honom, förutom att jag tycker att han slarvar med termerna. (Mångkultur och multikulturalism är två olika saker och jag tror att han vet det.) Om du läser min bok, eller lyssnar på något av det jag faktiskt säger, kommer du att upptäcka att jag själv för ett liknande resonemang (på sidorna 182-188 i boken). Du argumenterar med andra ord inte mot mig, utan mot en halmdocka. Ser fram emot att du läser eller lyssnar på mig innan du kommenterar igen.
OK, du håller med honom? Vad trevligt. Erixon och Selimovic står ju inte så långt ifrån varandra. De är ju båda på den ”intoleranta, rasistiska högersidan” som resten av svenska folket, förutom den svenska kultureliten med sin skarpa syn som lyckas se all den ”osynliga rasism” som dväljs i vårt land. Vet bara att du skrattade åt begreppet mångkulturalism nyss men sen när vettiga argument från Selimovic framförs om vad det är för nånting så håller du med honom. Var det kanske ordet politiserad du störde dig på?
Om din bok tillför hälften så mycket som Gardells ”Gods of the Blood” och Göran Dahls ”Radikalare än Hitler”, så kanske jag skall tjuvläsa den på Biblioteket.