Publicerad i Svenska Dagbladet 2014-05-11
Migrationspolitikens förutsättningar är enkla: dra en gräns i sanden och säg att här är vi och där är ni. Lägg ett materiellt överflöd och mänskliga rättigheter på den ena sidan, och krig, svält och överbefolkning på den andra. Omedelbart kommer människor att vilja korsa gränsen – och andra befästa den med taggtråd och polis.
De vill alla åt samma sak. Och vem kan klandra dem?
I migrationspolitiken kolliderar det moraliska med det möjliga. Det går inte att moraliskt rättfärdiga att vissa ska leva i lyx och andra i armod, enbart på grund av var man råkat födas. Det finns inga försvar för en ordning som tillåter att utvisa ett barn, eller en kvinna vars nyfödda barn är svensk medborgare. Eller att göra jakten på papperslösa – vars enda brott är att de är här – till en polisiär prioritet. Eller att alls sätta sig till doms över vem som har rätt att vara här.
Men om alla som behövde en tillflyktsort eller ett bättre liv skulle få det i Sverige, skulle det vara svårt att behålla en del v det vi tar för givet. Fackliga rättigheter skulle undergrävas av möjligheten att utnyttja dem som aldrig haft något och som därför inte förväntar sig mycket. Det sociala skyddsnätet skulle digna under trycket från nya behövande. Antingen skulle systemet krackelera, eller också skulle vi få en ny gräns mitt i samhället: den mellan de med stöd och rättigheter, och de utan.
De av oss som inte vill se en sådan försämring av samhället, måste därför hålla sig med en bisarr livbåtsmoral: för många ombord, och vi kommer alla att sjunka. Utrymmet för politik är att avgöra hur många fler – utöver oss – som får plats i livbåten.
Det är ingenting en anständig människa skulle tänka. Men det är den politik vi för. Så är vi anständiga människor?
Kring det här dilemmat rör sig två nyutkomna böcker: deckarförfattaren och förra Säpo-medarbetaren Kristina Ohlssons debattdebut ”Den bekymrade byråkraten” och journalisten David Qviströms reportagesamling ”Nyttiga människor”.
”Den bekymrade byråkraten” är ledigt skriven och har ett driv som uppmuntrar till sträckläsning. Ohlsson gör också flera insiktsfulla påpekanden. Som att talet om ”svenskhet” inte bottnar i en återuppstånden vurm för rashygien och dragspelsmusik, utan i ett behov av social och ekonomisk trygghet. Som att en person kan ha fullt rimliga skäl att fly trots att hen inte uppfyller de strikta kriterierna för flyktingstatus. Och att arbetsmarknadspolitiken är central för hur många nya invånare ett samhälle kan ta emot.
Kristina Ohlsson har inte bara ingående kunskaper om ämnet, utan också den ovanliga förmågan att både tänka som en byråkrat och skriva som en bästsäljarförfattare. Hon har alltså alla förutsättningar att skriva folkbildande om migration. Tyvärr har hon i stället valt den lätta, personliga vinkeln. En avsevärd del av boken beskriver Ohlssons uppväxt, anekdoter från hennes karriär och en reportageresa till USA som tar stor plats men tillför lite.
Direkt störande blir det när Ohlsson försöker använda sina egna erfarenheter för att illustrera migranters liv – men utan att reflektera över sin egen privilegierade position. När hon till exempel påstår att det österrikiska rasistpartiet FPÖ inte skulle vilja ha henne i landet, och därmed jämställer sin tillvaro som internationell terroristexpert med de muslimer och romer som rasisterna vanligen hetsar mot, bortser hon från att hon är vit och högutbildad och fri att välja från ett smörgåsbord av möjligheter. Vare sig Ohlsson diskuterar flyktingkvoter eller det mytiska tabut mot att diskutera invandring, gör hon det ur de överordnades perspektiv – och det är en besvikelse att hon inte tycks se det.
Mot Ohlssons budskap – att migrationspolitiken måste bli tydligare och mer transparent för att vinna folklig legitimitet – har jag inget att invända. Men budskapet fastnar alltför ofta bakom budbäraren själv. Resultatet blir en lättläst, men också lättviktig bok, som hade kunnat innehålla så mycket mer.
David Qviström har gått grundligare tillväga. ”Nyttiga människor” är en samling bearbetade reportage som kommit till under ett decenniums tid, och som tillsammans illustrerar tesen att migrationspolitiken är en spegel av vår människosyn. När vi ställer krav på dem för att de ska få komma in till oss, berättar vi samtidigt hur vi ser på oss själva.
Qviströms reportage och bakgrundstexter är välskrivna, väl underbyggda och ger tillsammans en nära heltäckande bild av Sveriges och EU:s migrationspolitik. Han skildrar inte bara flyktingar, utan alla slags människor som vill lämna ett eländigt liv i sitt hemland för ett bättre i Sverige och Europa. Han pratar med poliser och jurister, med präster och politiker, och gör det genomgående med en uppriktig vilja att förstå.
Om det är något David Qviström verkligen lyckas förmedla, är det att verkligheten är mer nyanserad och komplex än hur den oftast framställs. De som beslutar i asylärenden är givetvis inte onda eller likgiltiga. Till och med Tobias Billström har de bästa av avsikter. Samtidigt har Qviström befriande nära till självrannsakan. Det är lätt att fastna i självförträfflighet när man diskuterar migration, men Qviström lyckas ställa frågor om moral utan att bli moralist.
Alla reportage i ”Nyttiga människor” är inte lika läsvärda. Några hade vi kunnat vara utan – det hade räckt med ett reportage från Ukraina, och texterna om rasism i Sverige säger mest det som redan sagts. Ibland blir det också lite för nyanserat.
En bok om moral och människosyn som börjar och slutar med tragedin i Lampedusa, då över 300 migranter miste livet vid Europas gräns, kunde gott få andas lite mer J’accuse. Qviström brinner uppenbart för migranternas sak, och han hade gärna fått brinna med en lite klarare låga.
Ohlssons och Qviströms böcker kommer säkert att sätta igång en debatt om migrationspolitik. Jag har en from förhoppning att den ska handla om politikens kärna: om konflikten mellan det moraliska och det möjliga. Om var vårt ansvar börjar och slutar.
Och om vad vi är beredda att betala för att vara anständiga människor.
Marcus Priftis
NYTTIGA MÄNNISKOR. EN REPORTAGEBOK OM MIGRANTER, GRÄNSER OCH MÄNNISKOSYN.
David Qviström
431 s. Natur och Kultur
DEN BEKYMRADE BYRÅKRATEN. EN BOK OM MIGRATION OCH MÄNNISKOR.
Kristina Ohlsson
200 s. Piratförlaget